Kyrkomötet Motion 2006:48 av Margareta Carlenius
Tystnadsplikt – för konfidentens skull

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning om den absoluta tystnadsplikten.

Motivering

Tillämpningen av tystnadsplikten för diakoner är oklar. Det torde också gälla prästers tystnadsplikt, eftersom det kan vara svårt att dra en exakt gräns för vad som menas med enskild själavård. Flera gånger har tystnadsplikten aktualiserats av biskopar som menat sig ha fått brev som är att klassa som enskild själavård.

När kyrkan övertog ansvaret för tystnadsplikten vid reformen 2000, utvidgades den absoluta tystnadsplikten till att gälla inte bara bikt utan också enskild själavård. Utvidgning till att gälla hela vigningstjänsten blev då också aktuell och idag står vi med en ordning som är unik i kristenheten och inte har någon motsvarighet i andra kyrkor, där den absoluta tystnadsplikten lär ha striktare gränser. Diskussionerna har hos oss handlat om vem/vilka som ska beklädas med denna förpliktelse, som ska garantera förtroendet för kyrkans själavård. Konfidentens intressen har kommit i bakgrunden. Den i själavårdsfrågor särdeles väl insatte ärkebiskop Bertil Werkström har förgäves framfört argumentet att i en del fall det vore en fördel för konfidenten att ett team av specialister tog sig an saken, givetvis under den stränga sekretess som exempelvis läkare har.

Till dessa frågor hör också de uppmärksammade fall, när biskopar låtit präster skriva till sig med löfte om att förstöra breven efteråt. Frågan har 2006 diskuterats i Ansvarnämnden för biskopar med representanter för Överklagandenämnden och behovet av en översyn av hela systemet blev tydligt.

Norrköping den 24 juli 2006

Margareta Carlenius